onsdag 10 augusti 2011

first breath after coma



Lite så känns det som nu. Våren i år kom med mycket dåligt och jobbigt men det gick, allt förstördes inte och jag klarade det så jävla bra. Sommaren i å har varit en av de bästa på mycket länge. Jag har umgåtts med nya människor jag velat umgås med - som också var mitt mål för i sommar. Jag har gjort vad jag inte unnat mig under två år, jag har släppt mig själv på många sätt. Och det börjar fixa upp sig nu. Jag har haft två personer vid min sida som hjälp, både medvetet och undermedvetet. Men sommaren är snart över nu, måstena hopar sig, valmöjligheterna blir fler men otydligare och tiden tar slut alldeles för fort. Jag fattar inte hur en vecka kan gå så fort utan att man hinner med ens en bråkdel av allt man vill. Snart stundar skoltider och jag är på många sätt otroligt motiverad (för tillfället) Det känns som om den här hösten kan komma att bli väldigt bra, om jag bara kämpar lite. Ett urval av bra grejer; min resa till Frankrike, vårt slutprojekt i skolan, pa100 som jag verkligen verkligen ser fram emot, många fina långa resor till Stockholm och Linköping om pengarna tillåter, att bästa Kasper kommer hem och blir tillgänglig för lite umgänge som han inte varit på ungefär hela den här sommaren, att jag får träffa min klass igen som jag tycker så mycket om. Jo det kan nog bli en bra höst. Bara man fokuserar. Sedan får man ser hur det blir.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar