ELDA MED PAPPER

Alltså jag har grava problem med att bestämma mig. Det får mig bara att må dåligt att tänka på att flytta.

Å ena sidan så är kanske inte Umeå lika attraktivt i mina ögon när det börjar bli höst och mörkt. Å ena sidan kanske jag inte alls älskar den här stan på samma sätt om några månader. Men jag blir så sjukt ledsen över tanken att lämna Umeå med alla jag tycker om. Jag vill ju ha kvar er, bästa bästa finaste vänner. Men vem vet vilka som finns kvar? Vem vet vilka som jag kanske inte är lika viktiga för mig om några månader. I nuläget känner jag så himla hårt för att ta ett år hemma, kanske skaffa sig en lägenhet som den fina jag bor i nu, och jobba. Ta flytten lite steg för steg typ.

Å andra sidan är ju inte folkis så himla bindande heller liksom. Om det suger och alla är sämst och jag saknar sönder kan jag bara skita i det och åka hem.

Å andra sidan så känns det som det nyss var sommar, så ett år kanske inte tar så himla lång tid. Kanske kan jag komma hem sen. Kanske finns alla kvar. Eller iallafall dom som är viktiga. Men en del folk försvinner ju också härifrån, Barcelona och Frankrike och jag vet inte vad. Och jag vet ju med mig själv att jag är sämst på att hålla relationer uppe när det är långt ifrån, även fast jag vill så blir det inte. Och så plötsligt har någon försvunnit ur ens liv liksom. Ursh. Jag älskar er så mycket.