Det är spännande det där med vilka personer man av någon anledning trivs med sådär ovanligt mycket. Jag brukar vara sjukt tvek till nya bekantskaper och dömer andra rätt hårt, och jag har galet lätt att irritera och störa mig på andra. Men det finns ju den där lilla högen med folk som är fett nice liksom.. Det är bra.
Som Kasper såklart, som känner mig bäst och som är den enda jag pratar på riktigt med. Som Petter som jag har delat tusentals timmar med, och vi känner varandra utan och innan liksom. Han är lite som total trygghet typ. Som Ella, som är världens lättaste och skönaste att hänga med och som jag vill lära känna mycket bättre, som Isak som jag varit bekant med längre men på senare tid börjat lära känna bättre och som alltid får mig att skratta och mår bra, som Benjamin som jag också känt väldigt länge och alltid tyckt galet bra om men aldrig riktigt känt på sådär tre år, som Jenny som också är en sån där sjukt enkel person att hänga med. Plus några fler jag gillar att hänga med sådär ibland men aldrig riktigt litar på. Men sånt måste man ju ha också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar