Häromdagen så satt jag och pratade med en kille som heter Isak som är en gammal bekant till mig från förr i tiden. Dels pratade vi lite minnen och så men också om kompisar och att det kan vara så svårt ibland för att veta hur man umgås med folk utan att det blir konstigt. Vi kom fram till att den perfekta kompisrelationen är när man kan sitta i olika rum och göra helt olika saker, säga nånting till varandra ibland, chilla, somna utan att riktigt ha gjort något värt, och ändå känna att det var värt det och att man fick ut något av det. Att det inte behövs en massa krav och att man måste "ta hand om relationen" som Isak sa. Alltså visst ska man göra det men att man inte ska behöva jobba ihjäl sig för att det ska kännas bra att träffas.
Jag hade asmycket problem med att träffa kompisar en och en förut, och har det ibland fortfarande. Det där med att man hela tiden måste ha något att göra blev en sån stress för mig och ibland valde jag bort att umgås för att jag inte orkade med om det blev sådär jobbigt och drygt. Men jag lärde mig till slut att det är ok att inte göra något, att bara slappa och fika lite och göra saker på sitt håll och snacka lite eller promenera eller vad det nu är. Vi pratade också om att det borde bli okej att fråga en kompis/bekant av motsatt kön om denne har lust att ses och kolla på film utan att det ska betyda något annat haha. Jag ska prova nån gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar